Summa sidvisningar

söndag 29 augusti 2010

Djupa tankar

Jag är mycket glad att jag hittade denna sida med så mycket visdom på varenda sida!
Själv har jag tänkt på på detta med:VAD är mitt livs uppgift?
Efter att läst texten här nedan har jag börjat förstå det ena och det andra om mig själv och mitt liv och mitt varande och jag inse att jag har varit-är mycket egoistisk!!!


"Givande eller tagande?
Vilken är vår uppgift på jorden? Det är en fråga som varje människa konfronteras med, även om hon inte ställer den själv eller ens vill tänka på den. Frågan finns där för att besvaras av henne, och hon besvarar den med sin livsföring. Hon kanske aldrig ägnar den en tanke, men hon besvarar den med sitt sätt att leva. Samma sak med den som tänker på och talar om meningen med livet: hennes livsföring utgör hennes verkliga svar på den tysta fråga som naturen ställer till henne när hon gör sitt inträde i världen, och fortsätter ställa till henne ända tills hon lämnar jordelivet och återvänder till sitt andliga tillstånd.

Det finns två stora ideal i livet som ger svar på frågan. Det ena är givandet, det andra är tagandet. Altruism och egoism, självuppoffring och självberikande: det är de två ideal som människan måste välja mellan, och faktiskt också väljer mellan vare sig hon vill eller inte. Ty hon måste handla på ett eller annat sätt och handlingarna utgör hennes livsföring, vilken förklaring hon än har till dem. Och livsföringen visar hur hon valt, även om hennes ord och önskemål tycks peka i en annan riktning.

Men vad är givande, och vad är tagande? Vad är det som låter en människa välja att bli en givare eller en tagare ?

Den gudomlige ger, och för att bli gudomliga måste vi handla gudomligt. Men hur är det möjligt när vi bara är människor? Helt enkelt därför att det gudomliga är alltomfattande och potentiellt närvarande i varje individ. Men eftersom vi är människor, kan var och en av oss se bort från sin inneboende gudomlighet och handla som om han är den sällsamma varelse vår materialistiska vetenskap menar honom vara, dvs en varelse som står över de lagar vilka är uttryck för det gudomliga i naturen.

Denna felaktiga uppfattning om människan som en själlös varelse av materia, en frivillig slav under sina begär, som inte ser någon annan ledstjärna än sina önskemål och inga andra gränser för sin girighet än dem lagen uppställer - denna förnedrande uppfattning förpassar mänskligheten till virrvarrets region, där de omedvetna atomerna blint lyder det kaotiska virrvarrets lag. Den gör oss själviska och omoraliska. När en människa av detta materialistiska slag tror att hon växer sig stor och stark i sin jagutveckling, tar hon i själva verket steg efter steg bakåt mot förvirringens kaos, där hon återigen blir en lekboll för den primitiva naturens väldiga krafter.

Den gudomlige ger, men hur kan en människa ge om hon inte först fått någonting att ge? Här har vi den springande punkten och den leder till frågorna: vad kan vi verkligen få, vad äger vi verkligen och vad kan vi ge?

Ägodelar, rikedom och samhällsställning tillhör oss i så ringa mån att vi i vilket ögonblick som helst kan förlora dem utan egen förskyllan. Dessa ting kan vi i verklig mening inte ge till någon annan (vilket alla som tänker djupare vet), ty det finns inga definitiva och varaktiga innehav i världen sådan vi känner den.

En människas enda varaktiga innehav är det som hon har gjort till delar av sin karaktär, till delar av sig själv. En modig människa kan ge mod till andra, en generös människa kan ge kärlek, en duktig människa kan ge kunskaper och poeten, musikern, konstnären och talaren kan ge inspiration. Den religiöse kan ge hängivenhet eller någon annan god egenskap som religionen har utvecklat i honom. En människa kan ge det hon är, ty det är allt hon har att ge. Och vår uppgift som människor är att ge, eftersom vår bestämmelse är att bli gudomliga. Gudomlighet är människans utvecklingsmål."
AV Reginald Machel