Summa sidvisningar

tisdag 30 augusti 2011

En morgon saga

Roligt,nu skall vi ut med matte och idag vaknade hon lite tidigare!

Jag vill gå till den där sidan...det luktar så gott.

Jag följer med dig Simba!

Vi kommer också....

Inte jag....jag vill hem nu!

SLUTA...jag måste få pinka ifred!!!

Jag vill fortfarande gå hem!!!

Gnäll gnäll gnäll......

Nå går vi ifrån matte!

Förresten jag måste visst vila en liten stund och kolla på vad folk gör därborta!

Det var ju ingenting så nu går vi...

Jag tror att jag vill gå på långpromenad.....

Oj,där är ju våran "bajs ställe"...så dit måste jag nu...

HÄR blir det bra!

Nej,HÄR är det ännu bättre...

Matte då,nu får du ger dig!!!

Nu får det vara nog...jag går nu!

Nu är Simba arg på dig matte!

Äntligen är vi på väg hem...

Hurraaaaa,SNART får vu frukost!!!

SLÄPP IN OSS;VI ÄR HUNGRIGA!!!!!!










måndag 29 augusti 2011

En ganska vanlig Måndag...

Måndag morgon och solen skiner,men ledsen är jag :(
Jag skall till Veterinären med Molly som har besvär med kissandet.Förra veckan togs det urinodling,men det visade ingenting.

Vad har då dessa bilder med det att göra?Ingenting,bara det at jag älskar att ha bilder i mina bloggar!





lördag 27 augusti 2011

Livets dagar

Livets dagar är sällan perfekta och bilderna som jag tar blir inte alltid så bra,tvärtemot blir många av bilder mindre bra och ändå visar dessa mina bilder någonting från mitt liv.

Det finns morgnar då jag vaknar med en stel kropp och värk,egentligen alla dagar!
Men vissa dagar är jag även stel och värkande i mitt hjärta,själ och ande och då är livet mycket svårt.Jag vet dock att allt detta går över i sinom tid,i alla falla det som värker och är stel inom mig!

Jag kastar sällan bort några bilder för det finns alltid någonting ändå som jag tycker om och likadant är det med livets dagar!Inte en enda dag skulle jag vilja kasta bort,hur svårt det än har varit!

När det svåra har fått finnas till inom mig har det blivit svagare i sin styrka att göra mig illa och jag kan ta lärdomar av det hela.

Jag har kommit underfund med att jag växer som människa med hjälp av mina svårigheter och det märkliga är att äldre jag blivit så mindre tid har det gått åt att älta mina problem och tycka synd om mig själv!

Förritiden blev jag rasande så fort någonting gick emot mig och det hände ofta ofta varenda dag.Mitt liv blev till ett kämpande dagligen dags,men det märkliga är att så var det inte då jag var barn,först då hormonerna kom igång började mitt "helvete"....

Och numera är dessa hormoner så gott som helt borta och allting har blivit mycket mycket lugnade!Så jag undra om mitt beteende har mest påverkats av dessa hormoner?Så hur mycket sanning finns i doktorernas diagnos av att jag är manodeppressiv!?

Själv tycker jag att jag är en spontan och intensiv konstnärssjäl som gör som hon vill!Då är det klart att man räknas som annorlunda och galen när man inte gör som alla andra...är detta att vara sjuk då???
I denna vår värld får man ju inte skratta för mycket,inte gorma för mycket...inte överhuvudtaget göra någonting för mycket av,för då finns risken att bli stämlad som sjuk i huvudet!

Hur många av de mentalt sjuka i själva verket protesterar genom att bli sjuka gentemot alla kraven i samhället!? (de väljer inte detta medvetet)
VARFÖR måste alla människor stöpas i likadana formar för att passa in i samhället och bli högpresterande människor!

Varför blir det så många självmord bland våra ungdomar till ex.????

Lite tankar från mig denna Lördag förmiddag...








fredag 26 augusti 2011

Livet går vidare...

Våra dagliga promenader är alltid lika mysiga,men både igår och idag ledsamt eftersom Linda saknas.
När någon dör,männiaska eller djur så vill man att hela världen skall stanna,eftersom ens egen värld har då stannat,men livet måste gå vidare.
Och man uppskattar allt i livet mycket mera då!

Jag både "ser" och "hör Linda,både ute och inomhus.
Livet med henne passerar som i en bildspel i mina tankar!Jag hör hennes speciella andetag då hon sover och hör hennes tassar.
Varje kväll vid samma tid tassade linda till köket och tittade rakt upp och på det viset kunde hon stå en bra stund,tills hon fick sin kvällsmedicin.
Så tassade hon runt i hemmet som för att kolla att allting vara som det skulle.
Förra veckan köpte jag nya sele till Linda,Molly och Olle,nu får Hilda ta över Lindas nya oanvända sele.

Många tankar far runt i huvudet,men hälften försvinner lika fort!
Nu är det dags för påtå!

Jag är oerhört tacksam för att jag har mina andra hundar kvar och att Hilda är för närvarande här.De ger mig stor tröst och kärlek!





torsdag 25 augusti 2011

Älskade Linda 1996.11.24-2011.08.24

En bildserie med Linda från våren och sommaren.













onsdag 24 augusti 2011

Från naturens rike...

När jag är ute med hundarna eller utan så tar jag en hel del bilder från naturen.Sedan hemma är det roligt att titta på bilderna och tänka tillbaka på tiden då jag tog bilderna.Minnen med känslorna kommer upp då,härliga minnen från naturens rike.

När jag var barn var jag i skogen med min lillebror Erkki dagarna lång.Vi byggde kojor,klättrare i träden och gjorde en del busiga saker.
Varför minns jag barndomstiden som alltid lycklig?Solen sken ALLTID,massor av snö under vintrarna,skolan var rolig?!Och ändå så var det ju inte på det viset,men tur är att man minns det som var bra och har lämnat det som var mindre bra!