Summa sidvisningar

onsdag 20 mars 2013

IsPrinsessans resa till början av livet...

Solen äter is och snö,det tänkte jag på häromdagen,men den inre solen får inte äta bort Isprinsessan värld för snabbt,eftersom där under isen finns så mycket smärta som jag behöver mycket sakta ta kontakt med. Förritiden var jag arg väldigt ofta och svorde och skrek:( och mellan tiderna var jag "clown"..... Massor av taggar finns på vägen jag vandrar,somliga taggar är så vanliga att jag trott att det är fullständigt normalt i sina fint ordnade former!Så galet!!! Den inre isen har varit ett effektivt skydd genom åren,både mot yttre och inre faror. Strax därunder isen har det smärtsamma gamla varit och även det så att säga urgamla visdom om livets godhet.... Jag har underbara,kärleksfulla,goa hjälpare som verkligen kan visa vägen till ett harmoniskt liv! Molly 13 år och lille Olle som blir 12 år i början av majmånad vandrar tillsammans med mig och de gör verkligen mina dagar meningsfulla! De kan den fantastiska konsten att leva i nuet! Idag snöar det igen och det ÄLSKAR jag;Isprinsessan som jag fortfarande är till stora delar! Oj oj oj...jag som trodde att jag var på väg att bli en nästan "helig"människa,men jag har fått hjälp inifrån för att inse att så är inte fallet....utan jag är ju så att sga "fallen" människa och jag håller på att falla djupt ner till min egen sanning! Det är nog därför som jag mår så bra av att svära på finska!Men det finns en STOR skillnad:när jag nu svär är jag inte full av vrede som jag var förritiden,utan jag skrattar ett härligt befriande skratt! Jag menar Finland är ju mina fädernas land och det var där som grunden till mitt liv lades! Jag har alltid velat fly från Finland:( I själva verket har jag varit på flykt från mig själv sedan 1961 då jag lämnade Finland och jag försökte skapa ett nytt identitet. Det har varit en låååång resa och resan kommer att fortsätta till mitt sista andetag och jag hoppas innerligt att jag då har hittat hem....till mig själv!

2 kommentarer:

  1. Att fly från sig själv tror jag inte går. En mer eller mindre tung ryggsäck bär vi nog alla med oss. Det svåra är att acceptera den och leva i harmoni med sig själv - trots bördan. Jag tror också att bördan har lärt oss mycket. Den som lär sig leva i nuet med sin ryggsäck, har lätt för att känna empati för andra människor och deras bördor. / Gunilla

    SvaraRadera
  2. Man flyr från sig själv genom att inte lära känna sig själv,så tror jag.
    Och visst har vi alla ryggsäckar att bära,men sen är det fråga om hur pass man klarar av att bära sin ryggsäck.
    Det är sant att dessa bördor lär oss en hel del!
    Ja,empati lär man bäst genom svårigheter!

    SvaraRadera