Summa sidvisningar

fredag 22 mars 2013

Under fetman finns sanningen om mitt liv!!!

Denna min dags nya tanke är att från och med idag skall jag sluta tänka på min vikt,för mera jag tänker på min vikt fetare blir jag och har lust att frossa ännu mera mat och annat! Under hela mitt vuxna liv har jag så att säga "dansat" efter andra människornas "musik"...gör si,gör så....DÅ blir du minnsan lycklig! Blev jag lycklig??? Ja,under korta perioder,men snart nog började andras musik göra mig illa och andras "dansskor"skavde något fruktansvärt:( Min egen dans är vildkvinnans barfota dans till musiken från vindarnas vinande bland urskogens skönhet och frid. DÅ är jag ett med bergen,träden,luften,solen,regnet...ja med ALLTING!!! Då är jag faktiskt inte längre ett "litet jag"inuti en fet kropp,utan jag har förvandlats till VI inuti ALLT LEVANDE i Universum! VARFÖR är det så svårt att lyssna på vad ens eget hjärta säger,VARFÖR lyssna man på 2världens"röster när jag har faktiskt ett autentiskt ärlig röst inom mig...har alltid haft!?! Det är nog för att "världen"tål inte personer som lyssnar på sina egna sanningar,utan alla skall helst "sjunga" samma sång utan några olikheter och till samma dirikent! SÅ TRIST!!!!!! Just det,jag skulle ju skriva om min vikt!Jag har förstått att fetma är ett skydd mot psykiska underliggande problem och det tror jag på,eftersom varenda gång som jag har följt dieter och gått ner i vikten så har jag mått bra ett tag,men det kommer alltid dithän att jag börjar få ångest när dieten har pågått länge som med LCHF! Kroppen min säger ifrån ALLTID,den senaste gången med stroke! Jag började äta vanligt igen och oj oj oj så underbart det var,men inom mig malde ett dåligt samvete gentemot mina nära och kära som inte ville att jag skulle bli fet och kanske blir sjuk igen...du kan få diabetes,du orkar inte leka med barnbarn,du orkar inte det och det och det.... Mera de tjatade mera lust fick jag att äta allt som var onyttigt och jag gick upp 10 kg. Det är INTE deras fel utan mitt eget som ej lyssnat på min egen inre sanning om mig själv och mitt liv!Jag skall väl inte leva för andras skull!?!Mitt liv ÄR mitt!! Med detta menar jag inte att jag skulle vilja leva ett ohälsosamt liv!!! Men mat för mig är som narkotiga för knarkade är ett som är säkert!!! När suget efter att få äta kommer är det fullständig omöjligt för mig att stå emot och har jag ingenting ätbart hemma så mår jag fruktansvärt!!! Igårkväll var det på det viset,men jag hittade en halstabblet och blev lugn och kunde till slut sova... Men att hitta anledning till detta missbruk i djupet av min själ är mycket svårt,men dockskapandet och allt annat kreativt arbete är till stor hjälp! Så varför prata om min vikt när den INTE är huvudsak utan endast en svår sidoeffekt av det som pågår under ytan?!? Medmänniskor säger att man måste acceptera mig som jag är,men HUR kan jag göra det när accepterandet faktiskt gör så oändligt ont? Acceptera att jag är fet... acceptera att jag är annorlunda... acceptera att jag är pibolär.... acceptera att jag är arg... acceptera att jag är fattig... acceptera att jag har problem med min tro.... acceptera att jag är rädd... acceptera att jag är på väg att bli gammal... acceptera att jag har värk(inte så mycket som förritiden)... acceptera att jag måste äta mediciner.. acceptera acceptera acceptera acceptera i det oändliga.... I denna stund VILL JAG INTE ACCEPTERA NÅGONTING SÅ DET SÅ!!!! JU,DET ENDA SOM JAG VILL ACCEPTERA ÄR ATT JAG ÄR EMOT ALLT DETTA!!! JAG VILL SKRIKA:NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ...LÅT MIG VARA!!! Ååååå så skönt det nu känns att har skrivit allt detta...en ny dag och tidd har börjat för mig!!!!!!!!!